Som finansieringstjänst får man ibland tunnelblicken när det gäller egna rådgivningsdetaljer. Vill du veta mer om vad som krävs får att få igenom en hållbar finansiering så finns det en rätt duglig uppställning på tyska konsumenttidningen Finanztest i mars-utgåvan.
Tyska konsumentrådgivningen „Stiftung Warentest“ har skapat fem exemplariska standardkunder som finansierar sitt boende som äganderätt och granskat alla bolånegivare i deras arbete. Från allmänna förutsättningarna över kundens specifika behov och speciella önskemål finns alla parametrar med som en bofinansiering skall innehålla. Brister i rådgivningen pekas ut, hjälpmedel för kalkyl och beslut ställs till förfogande.
Vilka subventioner finns aktuellt för byggherren? Kan man räknar med tillskott från staten, kyrkan, landet eller kommun? Vilka skatteavdrag finns för den egna boekonomin? Tom. arbetsgivarlån kan hjälpa ibland. Bausparalternativ finns tyvärr ej endast i Tyskland (än)!
Dom fem störst felen hos bolånegivarens offerter
Månadsbelastningen för hög – Frågan nummer ett: Har jag råd med det? Avsakning av ett konservativt dock realistiskt hushållskalkyl och en passande, helst långsiktig planerad månadsbelastning med amortering plus ränta som håller i alla livslägen är fortfarande det största felet som förekommer.
Lånesumman passar ej – För höga eller för låga lönesummor leder till onödig höga räntekostnader eller likviditetsproblem. Den väl avvägda insatsen är avgörande för så läga räntekostnad som möligt och en utbalancerad samspel av interna och externa medel.
Påtagliga ränteskillnader – Som överallt på marknaden finns det för konsumenten dyra och prisvärda produkter. Så även hos banken. I kombination med lång löptid och hög lånesumma kan skillnaderna bli snabbt rätt kraftiga.
För snålt med information – Inga kompletta asmorteringstabeller bifogad, det finns ingen gemensam effektivränta för lånkombinationer. Kunden får ofta helt enkelt för lite information för att kunna ta bästa beslutet.
Lång löptid föredras – Många finansieringsconcept är alldeles för korta och tar inte hänsyn till dagens låga räntor (dec 2017). Ränterisken ligger då om fem till tio år helt på konsumentsidan. Ett bättre alternativ hade varit en längre löptid kanske tom. en kompletterande strategi för kvarskuldavsäkring.
Läs hela rapporten här.